En gång i tiden tänkte jag inte alls som jag tänker nu. Som liten flicka tyckte jag mycket om de stunder när jag var alldeles för mig själv i morfars och mormors trädgård på landet. Jag satt på gungan i bersån och filosoferade lite, njöt av den lummiga trädgården och blommorna. Syrenhäcken omslöt gungan och mig och jag svingade glatt fram och tillbaka och ofta riktigt högt upp i luften. Jag minns grusgången och det speciella stället där jag hade grävt ned min skatt som bestod av några småslantar. Röda pioner och brandgula kejsarkronor och doften av gödsel som mormor hade spridit ut i jorden för att ge alla blommorna näring.
Jag älskar stenar. Jag kunde hålla en sten i handen och se hela världen i stenen. Så mycket som jag visste om världen i den åldern förstås. Alla stenar är olika till utseende, färg och storlek men ändå lika eftersom de är stenar. Tiden försvann när jag höll stenen i min hand och bara fokuserade på den. Den var liksom allt som fanns i det ögonblicket.
Jag älskar djur. På landet fanns många olika djur och jag var särskilt glad i hästarna och alla kattungar som lekte lite överallt. Flugorna surrade i fönstret inne i morfars vedbod. Deras surr betydde trygghet, glädje och kärlek för mig. Det doftade så gott från veden, kådan och vedeldningen och morfars kläder var fyllda av denna doft och doften av stall och hästar.
Jag älskar människor. Nu när jag är vuxen upplever jag att mina tankar från barndomen finns kvar men de är djupare. Jag tänker att kärlek är det enda som verkligen existerar. Kärleken är osynlig men den kan göras synlig. Kärleken är orsaken till allt och vi kan se tecken av den överallt. Ett barn som tar dig i handen och vill leka, en hund som tittar på dig med sina vackra bruna ögon, en fjäril som dansar runt i grönskan, en främling som öppnar dörren åt dig, en god vän som kommer med middag när du är sjuk och inte orkar laga mat, din kära som finns där när du behöver det som mest. Det som inte är kärlek är endast rop på hjälp och önskan om kärlek.
Varför inte göra den osynliga kärleken synlig idag?
I boken ”En kurs i kärlek” kan du läsa:
”Förmågan att observera det som Självet uttrycker fanns med bland de ursprungliga skälen till att du valde den här erfarenheten. Observera nu uttrycken för det själv som du är och har varit. Även om du är annorlunda nu än du var som barn, och annorlunda nu än du var för några år sedan, och annorlunda nu än när du påbörjade ditt studium av den här kursen, är du inte någon annan än vem du alltid har varit. Vem du nu är fanns där när du var barn och under alla år sedan dess, och fanns där innan du påbörjade ditt studium av den här kursen. Din medvetenhet om det Själv som du nu är, var inte närvarande i det förgångna, men nu kan du, med hängivenheten hos den observanta, verkligen se att det Själv du nu är, faktiskt var närvarande, och var sanningen om vem du alltid har varit”.
Är du nyfiken på vad mer du kan läsa i denna underbara bok? Hör av dig om du vill vara med i vår bokcirkel där vi har dialogträffar nu till hösten.
Välkommen hälsar Carina
carina.b.hansson@gmail.com
www.stateofgracesweden.net